MYCKET KOMPLICERAD

När jag sitter och njuter croissant på café
är det något som framstår som ej till at le.
Det är kaffen, som inte är delat i två
och som man utan vidare dricka upp må.

En croissant kan man bita i, gripa med tand,
låta vara än prov på förmågans förband.
Men dän kaffe är inte förmåga för tröst.
Och dän pojken är helt fascinerad av bröst.

Man er troligen inte helt klok på att ge,
är man pojke, och upptagen av bröst at se.
För, schematisk är saken jo klarligen så
at där två bröst för pojken är gjort for at få.

HÖGT UPPE

[ https://www.youtube.com/watch?v=K_qGZOy34y0 ]

Man är ledsen man inte är alltid så lur.
Men, på fjället har man nästan alltid särs tur.
Där är lite med vägar, och mycket med luft,
och av vatten som inte er gjort med förnuft.

Där i öst ligger Finland, med havet som skydd,
och med utrop som visar, man är lite brydd.
Där till väst ligger Norge, med fjäll lika här,
och med strand till det öppna som välkommen är.

Där i söder är Danmark, med ögon och väg
till det mycket oroande fall, funnits, säg.
Och i nord har vi samerna. Titta på oss
när vi inte med makten från ovan vil slåss.

När man går här på fjället är allting så lätt.
Och man tycker klart om, och man tycker klart rätt.
Och, är man inte klok, tanken riktad rätt väst,
är det nordman sin fel, som har varit här gäst.

IDIOTIEN

Man vil nog inte tveka när bara går an.
Man kan inte förlora när inte man kan.
Man får Gud att förmåga, och är på ett vis
som er Herren till ära och Herren till pris.

Och man skapar det sätt vid tortyren att ge.
Men en fientlighet är då vad man får se.
Om så inte Gud givet, det sätt är en nöd
som är motsatt av livet, vid myndighet död.

TRO

Man är inte just där att man är just honnör.
För, man tänker jo lite på vad man nog bör.
Det att vandra på fjället är inte just gillt.
Det kan vara en utmaning, särs mycket vilt.

Men, man är inte ledsen, vid rädslan för fall.
För, man vet vad man är, och man vet vad man skal.
Och, när hållet sig öppnar mot dalen, och ger,
är man troligen där, att man tidernas är.

VAD VI VET HÄR I NORD

Den där snö, lagt, ej vacklar, som rösen av sten.
Och den är något större, och något mer pen.
Och den får inte ändrats. Det ser man ju fort.
Och den är inte konstig. Och inte lätt gjort.

Och, när våren där stannar, och ögonblick får
vid den känslan av bäcken som i marken går,
är den jord så där tjusig, som fru förr en herr,
att man fattar väl inte, hon får vara spärr.

ATT VARA DÄR

När jag så där har hittad på
et sätt så är jag inte lätt.
Då är jag där att jag är vis.
Och, jag förvånar bara pris.

Man skulle se till att jag blev
en dum, uppmärksam, grej elev.
Men låta mig et sätt att fri?
Man måste veta, sär er i!

BARN

Dom Satans barn är inte våra barn.
Vår Gud vil inte hösta från det garn.
Där finns det bara avsky och begär
som ingen gillar som er frisk och kär.

Så, det är inte så at barn skal rå.
Och barn är inte livets prakt att få.
For, så är det, att man ska vara vis.
Och visa, att på barn man sätter pris.

ORDET

Jag gillar detta ord, sådär,
att jag just måste vara kär.
När jag det måste vil jag se
på det, och hoppas, jag vil le.

Det där, sådär, är säkert rart,
och mycket löjligt, uppenbart.
Man har mig i sin makt, förstås,
när inte man har skapad bås.

DEJ I MINA TANKAR

[ En kärleksdikt till Carola ]

När jag tänker på dej
är det ljus här vid mej.
Som uppmärksam och kär
är jag nyfiken där.

När du kollar är jag
i et granna behag.
Så, är du ej att få
är väl säkringen på.

DET ATT VARA PÅ NÅGOT SÄTT

Jag är lite förbannad när jag inte ler.
Där är gränser för vad man med ögonen ser,
och, om man är däri, och till väders ej går,
är man lite förbannad och särs mycket sår!
Wait while more posts are being loaded