Profile cover photo
Profile photo
Raili Riig
2 followers
2 followers
About
Posts

Post has attachment
Hur kan man skapa en rättsstat när det inte är självklart för de som företräder den, att göra rätt för sig? 
Add a comment...

Det har nu gått över 8 år sedan jag och min familj utsattes för övergrepp av det svenska rättsväsendet och jag kan bara konstatera att staten tydligen anser det vara en form av normaltillstånd att medborgare ska tvingas leva dess misstag år ut och år in. 

Det är tröttsamt, slitsamt och känns enormt tjatigt att år ut och år in sitta problem som borde varit lösta för många år sedan- eller ännu hellre- aldrig borde ha uppkommit.

Medan de som en gång orsakade problemen förmodligen för länge sedan gått vidare med sina liv, påminns vi varenda dag om det som väldigt förenklat av Justitiekanslerns representant i bästa fall kallas felaktiga beslut inom förvaltningsrätten.

Själv har jag ärligt talat aldrig känt något större intresse för just juridik, och att bli indragen och använd som soppåse för ”felaktiga beslut”, som ingen vill ta ansvar för att de rättas till, kan väl få den mest härdade att undra om svenska staten verkligen är en rättsstat, eller ett förlupet ebolavirus. 
   
Eftersom det som vissa personer ställt till med är så verklighetsfrämmande för både andra tjänstemän på andra myndigheter- men även för privatpersoner- tänkte jag nu berätta om detta offentligt. Vi har ju redan i princip förlorat allt och det verkar som sagt var inte finnas någon som vill ta ansvar. 

Helvetet började som sagt var för 8 år sedan, när jag med enda vardags varsel för den planerade hemresan från Centralamerika , upptäckte att min dotters pass var återkallat av den juridiskt ansvarige på en svensk myndighet. Jag vet än idag inte om personen ifråga var vid sina sinnes fulla bruk när detta hände. Mitt intryck av honom senare- när han förskansat sig uppe på Justitiedepartmentet - var att han inte var så bindgalen som det först framstod. ´

Då, för 8 år sedan, var jag övertygad om att allt skulle lösa sig. Att staten skulle ta ansvar för vad den ställde till med och erbjuda oss att reparera skadorna, tog jag för självklart. Jag trodde också att man skulle anstränga sig för att hjälpa oss hem till Sverige. Men så blev det inte. 

Länge tänkte jag, att problemet kanske låg i att de inte kunde göra något och det har ju för bara några veckor sedan, visat sig stämma.

Enligt RF (Regeringsformens) andra kapitel, 7-8 §§, får staten inte hindra svenska medborgare från att vare sig lämna landet, eller komma tillbaka. Enligt 8 §, är "var och en är gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövanden." Vilket jag tolkar som att staten frihetsberövar svenska medborgare om de förhindras att resa in och ut ur landet.

Att någon av misstag, orsakar lidande och skador må vara hänt. Men det är svår begripligt att den som anses ha den största juridiska kompetensen "råkar" återkalla samma barns pass två gånger under lika
många dagar och att man från statens sida vägrar att ens se det som försummelse enligt Skadeståndslagen, och dessutom gör allting för att sopa problemen under mattan.

Det som hände oss, har liksom aldrig hänt och om det gjorde det, så har staten i vart fall ryggen fri, eftersom man två år efter detta, till vissa delar ersatte oss ekonomiskt. 

Jag har räknat ut, att vi ersatts med någon promille av de faktiska skadorna. Det här ärendet komemr också i värsta fall kosta svenska skattebetalare en bra slant att städa upp. Mycket mer än vad det skulle kostat att betala oss skadestånd. Och orsaken är just alla problem som uppkommit hos en rad andra myndigheter. Dessa får i och för sig "arbetstillfällen" genom "ärendet" och "ärendena", men allt detta arbete är till största delen helt meningslöst, därför att det inte hjälper oss ur situationen.

Efter att då- när detta hände- funderat över om staten s.a.s. försatt sig själv med arslet i hacklådan- kom jag till slut fram till den obehagliga slutsatsen att man från statens sida inte ens hade den minsta vilja att göra något åt vår situation. Uppmaningen att jag skulle kontakta "den svenska ambassaden" i landet, upplevde jag som ren sarkasm till slut.
Därför att det inte borde varit så svårt att googla fram att landet saknade en svensk ambassad. Men med tanke på vilken nivå allting låg på, ska man väl inte förvåna sig. 

Själv kontaktade jag det svenska konsulatet, den svenska ambassaden i ett grannland och även UD. 

Vid det laget var vi illegalt i landet och våra returbiljetter ogiltiga.





 
Add a comment...
Wait while more posts are being loaded