Profile cover photo
Profile photo
Daniel Andersson
623 followers
623 followers
About
Daniel's posts

Post has attachment
Lite bilder från östra sidan USA denna gång.
PhotoPhotoPhotoPhotoPhoto
USA 2015-08
23 Photos - View album

Post has attachment
Tjuvstartat livet för året med en Skottlandsresa, North Esk heter älven där flugorna blöttes...
Lågt vatten som blev än lägre under veckan då vädret bjöd på äckligt solsken och värme trots prognoser om spöregn.

Lax såg vi i vattnet, bitas ville de inte...knappt ens flytta sej =P
Nåja, fin älv slänta vid, kan trots uselt fiske tänka mej återkomma...förhoppningsvis då till högre vatten och alertare fiskar. 

#Skottland #NorthEsk 
PhotoPhotoPhotoPhotoPhoto
2015 v16 North Esk Skottland
32 Photos - View album

Post has shared content
Hur man inte drillar storfisk i Kamlunge
Snäll liten lax...till en början =P
Trodde den skulle gå bogsera upp på land utan problem, därav min dumma manöver i början av filmen.

Klippt bort 13 minuter tokhållande i slutet, tyvärr låg linan mellan några stenar längst ner i forsen, tafsen brast när den kom mot de stenarna.

Post has shared content
JAKOB – DEN LILLE POJKEN MED DET STORA HJÄRTAT

Jakob, min yngste son av sex barn, är sju år och går i ettan. Han är ett yrväder som gillar att klättra, springa och vara i farten. Han är världsmästare i att klättra och hänga i dörrposter och hänga där med bara händerna som stöd. Vi, Jakob och jag, har kommit överens om att han ska börja på gymnastik på fritiden, så vi har ställt oss i kö i en klubb.
Jakob och jag är bundisar. Vi har varit särskilt tajta ända sedan jag var pappaledig i mer än ett år från det att han var ungefär tre månader.
Eftersom jag dels hade och har oregelbundna arbetstider och förmånen att kunna arbeta hemifrån när det passar mig, så blev det så att han inte gick på vanlig förskola. Vi besökte däremot den öppna förskolan ganska ofta, så att han skulle få chansen att socialisera sig och interagera med andra barn. Vi var ute och lekte mycket och inte alltför sällan åkte vi runt på lekparksjakt kring Stockholmsområdet. VI känner idag till många spännande lekparker, men hans favoriter är Mulle Meck i Järva/Solna och Vasaparken, i nämnd ordning.

Jakob har fått följa med mig på många olika möten, på senare år inom mina förtroendeuppdrag inom Hyresgästföreningen och inom det kommunpolitiska. Man kan säga att han har blivit ett riktigt styrelseproffs. Han har också blivit duktig på att använda min iPad, eftersom ett och annat utdraget möte har tarvat såväl snacks som underhållning. Jag tror faktiskt att jag är den styrelsemänniska som har flest spel-appar på min jobbplatta.

Mina sätt att uppfostra mina barn har inte handlat så mycket om förmaningar och pekpinnar, utan mer om vägledande uppmaningar till barnen att själva betrakta omvärldens behov och förutsättningar, kombinerat med att jag har försökt vara föredömlig i mitt eget sätt att vara och bete mig, särskilt ute bland och gentemot mina medmänniskor. Jakob, som fortfarande vill vara mig närmare än någon annan, har redan blivit en fantastisk individ med ett ofantligt stort hjärta och obegränsat med empati för sin omgivning.

Jag vill gärna tro att det kommer från mig och det gör det kanske. Indirekt. För samtidigt vill jag ändå säga att jag tror att ämnet till varje människas individuella personlighet skapas redan från början, vid det allra första mötet mellan ägget och den vinnande sädescellen i livmodern. MIN uppgift som förälder är att vägleda mina barn genom föredömlighet och uppmärksamhet och på så sätt uppmuntra dem och pusha dem i den riktning som deras inre och yttre personliga förutsättningar får dem att må bra i och kunna växa med. Att växa med sina barn, se dem utvecklas och upptäcka nya sidor hos dem är den absolut bästa och mest underbara resa man kan företa sig.

Jag upptäckte en sådan ny och särskilt fin sida hos Jakob förra året, när han gick i förskoleklass. Jakob satt och åt frukost på morgonen fredagen den 8 november, medan jag gjorde iordning hans fruktpåse som för dagen var kärnfria och söta vindruvor som vi hade hittat till extrapris i mataffären föregående dag. Plötsligt och utan orsak förklarade Jakob kort att han brukar dela med sig av sin frukt till en pojke i klassen. Det var tydligt att han inte sa det för att få beröm, utan mer sådär spontant. Han gungade med benen under stolen och var för övrigt upptagen med och fokuserad på att äta sin smörgås med favoritpålägget jordgubbssylt.

”Jasså?” sa jag och knöt ihop plastpåsen med druvor. ”Varför det”?
”Han har aldrig med sig frukt” svarade han och gungade med benen och hade ögonen på den läckra syltmackan.
Min hjärna och alla mina sinnen gick på högvarv och mitt hjärta slog en volt. Jag fick svälja ett par gånger för att hindra en stolthetens tår som tryckte i ögonvrån.
”Jasså?” sa jag och tänkte febrilt under en stunds tystnad.
”Men hördu Jakob…” sa jag sedan. ”Om vi skulle ta och göra iordning en påse till, som du kan ge till honom, så att han får en egen fruktpåse? Ska vi det?”
Jakobs slutade gunga med benen. Han såg på mig och sken upp i ett stort leende.
”JAA!” svarade han.

”Vet du…?” sa jag en stund senare när vi hand i hand promenerade mot skolan.
”Ja!?” svarade han, som han alltid brukar svara när jag sa så.
”Du är pappas hjälte! Du är min idol och jag är så stolt över dig som delar med dig!”
”Jaha!” svarade han och började hoppspringa så där glatt som barn gör.
Jag började hoppspringa jag också och skrattande fortsatte vi tillsammans, tills jag började bli andfådd. Då lyfte jag upp honom och satte honom på mina axlar, så att jag fick chansen att gå lite lugnare. Strax innan vi nådde skolgården satte jag ner honom.

När vi hade kommit in i kapprummet i skolan och Jakob klädde av sig, tog jag fram de två påsarna med druvor ur ryggsäcken. Några av klasskamraterna stod i kö utanför klassrummet i väntan på att klassläraren skulle öppna efter andra ringningen. Nästan alla barn hade påsar eller burkar med frukt med sig. Alla utom en. Pojken som Jakob hade pratat om stod närmast dörren till klassrummet. Jag såg att hans händer var tomma.

Efter att jag och Jakob hade pussats och kramats ”hejdå” gick Jakob fram till pojken. Han var diskret på ett sådant sätt som jag inte trodde att ett barn kunde vara och jag hörde inte vad han sa. Men jag antar att han frågade pojken om han hade någon frukt med sig, för pojken ruskade mycket diskret på huvudet. Då räckte Jakob fram den ena påsen till honom. Han gjorde stora ögon och jag såg ett försiktigt leende. Sekunden senare struttade Jakob glatt iväg och ställde sig längst bak i den lilla kön av barn. Pojken höll påsen med vindruvorna i sin famn och jag såg hur glad och lättad han såg ut att vara över att få vara en av alla barn som viftade och slängde med sina frukter. Jag var så nära att börja gråta där. Gråta av stolthet, av glädje över en så kort men ändå så minnesvärd stund. Över pojken som blev SEDD och över mitt eget barns stora hjärta och naturligt spontana generositet.

När jag gick hem igen tänkte jag intensivt på Jakobs fina gest, på hans underbara person. När jag kom hem kände jag att jag ville dela med mig av den morgonen och beslöt att skriva ett inlägg om det på min Facebooksida. Just i ögonblicket när jag skrivit färdigt en liten kort redogörelse och skulle lägga in den fylldes jag av tanken att det förmodligen finns EN MASSA barn i Sverige som aldrig har någon frukt med sig. Var det verkligen rätt? Ska inte skolan vara kostnadsfri? Så jag tog med även de tankarna och jag skrev och jag skrev och till slut hade jag fått ihop en väldigt stor mängd text.

Jag postade inlägget efter en snabb korrekturgenomläsning. Men jag kunde i den stunden inte ens i mina vildaste fantasier drömma om de konsekvenser som det skulle komma att få. När dagen blivit kväll hade inlägget delats nästan två tusen gånger och det ökade hela tiden och kommentarerna talade sitt tydliga språk. Jag förstod att det finns många människor som hungrar efter någon som tar tag i ett landsomfattande problem, någon som företräder skolbarnen och deras familjer, någon som tar upp och belyser det faktum att inte bara den dagliga frukten, utan även andra kostnader som matsäckar, skridskor, insamlingar, lucialinnen, fickpengar till studiebesök etc inte står i någon som helst paritet med vad skollagen säger; att skolan ska vara kostnadsfri.

Dagen efter, lördagen den 9 november, ville jag prova min tes. Jag öppnade Facebooksidan ”Fruktkampen”, där jag proklamerade den nya opinionen ”kampen för den kostnadsfria skolan”. Responsen uteblev inte. Fler och fler började ”gilla” sidan och det gick snabbt. Men den tillväxten var bara förnamnet. För det vara många som mailade, både till Fruktkampen och till mig privat, och berättade om sina upplevelser och våndor kring hur kostsam den ”kostnadsfria” skolan är. Jag valde löpande ut några ”vittnesmål” och fick av avsändarna var för sig tillåtelse att göra om dem till berättelser i novellformat och väva in lite mer dramaturgi och känsla för att på så sätt skapa allmän medkänsla som spridningspotentialens drivkraft.

Som många redan vet gav det resultat. Fruktkampen började växa och har sedan dess fått mycket utrymme i både tidningar och media. Mitt privata inlägg om den där fredagsmorgonen hade redan efter fyra dagar delats över 10 000 gånger.

Men nu byter Fruktkampen namn, eftersom många misstar kampen som något som bara handlar om frukten och inte om ALLA kostnader i skolan som vi kämpar emot. Vi utvidgar nu även vårt arbete och ger oss i kast med ALLA frågor och problem som rör skollagen. Vi arbetar kort sagt emot det frö till utanförskap som sås redan i förskolan!

Sprid och dela detta! Kampen för den skollagsenliga skolan har bara börjat. Det är en lång väg att vandra, men våra steg är stadiga och målmedvetna och tillsammans ska vi göra skolan till världens bästa PÅ RIKTIGT och inte med låtsad verklighet!

Numera är namnet ”Fair People – Skolparagrafen” och är en del av en större organisation (Fair People) som undertecknad nyligen grundat. Till denna hör även dels ”Fair People – Stödkassen” (välgörenhetsorganisation) och ”Fair People – Resurspoolen” (tillgång till lånemateriel för skolbarn; ett pilotprojekt än så länge).

Sist men inte minst vill jag säga att det inte är JAG som är hjälten här! Det är min lille son Jakob, ett BARN, som är hjälten, min och er idol. Det är HAN som är orsaken till att jag startade Fruktkampen, numera ”Fair People – Skolparagrafen”.
Det är HAN och alla hans skolkamrater som är vår framtid. Det är Skolparagrafens ambition att se till att de barnen har något rättvist och lagenligt att förvalta i framtiden!

/Åke Holm
Photo

Post has attachment
PhotoPhotoPhotoPhotoPhoto
2014 Fisk
8 Photos - View album

Post has attachment
Nu är det vår...!
PhotoPhotoPhotoPhotoPhoto
2014 Huggisar
8 Photos - View album

Post has attachment
Blev bjuden på gammal bärs igår...!
Photo

Post has attachment

Post has attachment
PhotoPhotoPhotoPhoto
Cape Town 2013
4 Photos - View album

Post has attachment
Slangning av årets glögg...!
Smakprovet positivt, en lätt syra från körsbären går att ana, från portern hittar jag tyvärr ingen skillnad mot standardreceptet...

Vinmätaren visar dryga 25%

Bra årgång, den sista grumliga litern lär bli grym efter ett par års lagring. 
Photo
Photo
2 Photos - View album
Wait while more posts are being loaded