Shared publicly  - 
 
Mina tankar efter gårdagens debatt på Publicistklubben.
2
1
anders mildner's profile photoPatrik Kruse's profile photoSam Sundberg's profile photoMikael Zackrisson's profile photo
17 comments
 
Intressant!

Det blir en skev bild av problemet när man sätter likhetstecken mellan kommentarskribenterna och läsarna, vilket jag tycker att +Mikael Zackrisson gör i sitt inlägg (som du länkar till i din bloggpost: http://zackrisson.net/2011/09/stadningen-utford-problemen-borta-eller/). Problemet är ju inte att journalister inte vill ha kontakt med sina läsare, problemet är både journalister och läsare gärna vill slippa dem som använder kommentartrådar för att få utlopp för sina undertryckta aggressioner eller bedriva propaganda för "politiskt inkorrekta" åsikter.

Vi får inte en mindre sann bild av verkligheten om mediehusen väljer att inte publicera, exempelvis, kvinnohat och främlingsfientlighet i kommentarerna. Tvärtom kan det mycket väl vara en nödvändig förutsättning för att få nya läsargrupper att bli delaktiga, som tidigare inte velat ge sig in i diskussionen.
Translate
 
Den här debatten har varit rätt intensiv på sistone, men är det någon som vet hur intresserade läsarna egentligen är av kommentarsfälten? Är det inte ett litet fåtal som använder dem väldigt frekvent och därmed ger ett intryck av att de är mer populära än de egentligen är?
Någon direkt dialog tycker jag sällan att det har blivit eftersom tidningarna själv är i det närmast totalt frånvarande i diskussionerna i kommentarsfälten...
Translate
 
Ja någon borde rimligen sitta på en siffra på hur stor andel av dagstidningsläsarna som själva är intresserade av att skriva och/eller läsa i kommentarfälten. Baserat på egna upplevelser och på delningssiffrorna vid artiklarna tycks det som att de allra flesta föredrar att diskutera artiklar med sina vänner på Facebook, Twitter och Google+.
Translate
 
Tack för feedback Sam. Du har naturligtvis helt rätt i att kommentarsskribenter och läsare inte alltid är desamma, men det är ju också ett att tidningarnas stora problem. Eftersom man inte brytt sig om tonen och samtalet i kommentatorsfälten har de ofta tagits över av högljudda högerextremister och liknande.
Och jag menar naturligtvis inte att man ska publicera hat på sajterna för att få en bild av verkligheten. Men när man som idag tar bort kommentarerna helt tappar man helt den möjligheten till input från läsarna. Och det tror jag fortfarande är en farlig väg att gå, som +Malin Crona skrev: “om vi inte låter kvinnohat och allmän människofientlighet finnas i våra kommentarsfält så finns det inte”
Translate
 
Nej, attityderna försvinner inte från samhället för att de raderas från mediesajterna. Men om medierna vill tillåta de yttringarna på sina webbplatser så har de (menar jag) ett tungt ansvar i att göra precis som du säger: sätta tonen och engagera sig i samtalet. Det kan säkert vara givande på många sätt, men det handlar om att lägga en hel del tid på diskussion istället för produktion.

Jag förstår att billiga quick-fixes är lockande för underbemannade redaktioner: att stänga kommentarerna, alternativt att kräva Facebook-legitimation så att alla får ta ansvar för sina egna tirader. Optimalt? Nej. Katastrofalt? Kanske inte det heller. Är det verkligen ett stort problem om diskussionerna förs i bloggar och sociala medier istället för i en artikels kommentartråd? För läsarna? För tidningen? För vem?
Translate
 
Nej, inte om journalisterna engagerar sig i de diskussionerna. Frågan är om de gör det, eller om deras chefer kommer tvinga dem att göra det. För annars är vi tillbaka vid ruta ett, journalisterna skriver, läsarna läser och så är det med det. Och då reduceras tidningarna till leverantörer av text och bild, och det tror jag inte kommer hålla i längden. Vi som läsare vill ha relationer med våra tidningar, det är redaktörsskapet, sammansättningen, tonen, som är tidningens själ, inte de enstaka artiklarna.
I ett större sammanhang handlar det om vad vi ska ha medier till. Om vi ser ett samhällsvärde i att de överlever. Men visst, om tidningarna går under så dyker kanske något annat upp, eller så får vi gratismedier a la Metro och elittidningar som DN. Men jag tror inte det gynnar det demokratiska samtalet.
Translate
 
Jag håller med +Mikael Zackrisson här. Vid en första anblick är det kanske inte problematiskt om diskussionerna förs i andra kanaler och sammanhang, särskilt inte om redaktionerna engagerar sig där. Men den viktiga frågan är om redaktionerna ens vill vara ett nav för debatten om vårt samhälle eller om man är nöjd med att framföra någon slags teater som folket får samtala kring först efter det att pjäsen framförts och ensemblen klivit av scenen. Jag är faktiskt rädd att det i längden innebär att vi kommer att spela för tomma hus utan att fatta vart publiken tog vägen.
Translate
 
Det var en av mina två poänger ovan. Kommentarsfälten har aldrig varit särskilt intressanta just eftersom redaktionerna inte varit aktiva där.
Translate
 
Det är väldigt positivt att ni här som jobbar med journalistik faktiskt uttrycker en vilja att ha en dialog med era läsare/lyssnare.
Translate
 
Är det någon som har koll på hur många av, exempelvis, dagstidningsläsarna som efterfrågar kommentarfält? Jag känner att jag har för lite data för att riktigt bottna i den här diskussionen. Å ena sidan är det ytterst få läsare som skriver i kommentarfälten, å andra sidan kanske det är betydligt fler som ändå tycker att de fyller en viktig funktion.
Translate
 
Svd gjorde en undersökning om det. http://www.svd.se/kultur/lasare-vill-kunna-kommentera_6444146.svd
51% ville ha kommentarer.

När det gäller att enbart ett fåtal skriver är ju ett allmänt känt faktum för onlinecommunities, och tror jag communities i allmänhet också. Den här artikeln av Jakob Nielsen är fem år gammal men fortfarande aktuell http://www.useit.com/alertbox/participation_inequality.html
(via Emilia Blom http://emiliablom.se )

Jag tror som sagt att det borde ligga i tidningarnas och massmediernas intresse att ligga nära sina läsare/tittare/lyssnare. Det är ju något som kvällstidningarna gjorde länge, en del av deras kultur, och också är jag rätt övertygad om en orsak till deras framgång online.
Translate
 
Tack för länken, jag hade missat SvD:s sifoundersökning! Det verkar som att många ser ett värde i att läsardiskussioner förs på nyhetssajterna och inte bara i sociala medier och bloggar.

Men man kan undra varför när man scrollar ner till kommentarerna som genast blir ett käbbel om "censuren" av åsikter som är kritiska till "invandring, islam, feminism, klimatförändringar, osv"...
Translate
 
+Sam Sundberg Är inte frågan istället hur många man skulle vilja se där? (Och då kanske man måste ändra/anpassa sitt arbete för att nå det målet.)
De siffror som finns om engagemang kan ju inte vara av gud givna, så klart – de är ju en effekt av hur dessa forum ser ut. Ganska ofta tar man det där med att bara en liten procent är aktiva som en sanning som det inte går att ändra på. Senast igår mötte jag detta från studenter, med tonen ”det är ju så det är". Jag tror att det skulle kunna vara annorlunda, att man skulle kunna sätta igång betydligt fler människor, om man bara ville och jobbade för det.
Translate
 
Helt riktigt. Det är också intressant att veta hur många läsare som tycker att det är viktigt att kunna diskutera artiklar direkt på nyhetssajterna, till skillnad från exempelvis på Facebook. Riktigt många, enligt Sifo-undersökningen, så då gäller det förstås att skapa en bra diskussionsmiljö där.

Och så är vi där då, i frågan om huruvida förhandsmoderering eller Facebook-inloggning gör någon större skillnad för tonen, eller om det enda som funkar faktiskt är redaktörer och journalister som deltar i samtalen.
Translate
 
Håller med Anders nu, Tror frågan är felställd. Frågan är om vi som gör tidningar anser det är viktigt att läsarna diskuterar hos oss eller med oss. Kan det stärka vår relation med läsarna? Kan vi bygga något på detta som gör vår roll som media viktigare och mer relevant i folks liv? Jag är ju övertygad om att det är så, och att detta också är viktigt för mediernas förtroende och på sikt också överlevande.

Som läget är idag är det i mitt tycke uppenbart att det stora flertalet hellre diskuterar på FB eller andra ställen än på tidningarnas sajter. Därav mitt förra blogginlägg, om tidningarnas kanske största misslyckande online. http://zackrisson.net/2011/08/nattidningarnas-storsta-nederlag/
Translate
 
Man skall inte glömma att det finns en aspekt hos kommentarsfälten som vändiskussioner på t.ex. Facebook inte ersätter och det är just samtalet med journalisten/tidningen. Detta förutsätter naturligtvis att dessa deltar i kommentarsdiskussionerna vilket sällan varit fallet. Och har man gjort det har man vanligtvis valt att ha sina inlägg i bloggar etc istället för att delta på samma villkor som läsarna.
Translate
 
Jag ser det inte som ett misslyckande att flertalet väljer att diskutera på Facebook och dylika ställen. Folk har alltid diskuterat nyheterna med vänner och bekanta, och det är inte konstigt att vi fortsätter med det hellre än att diskutera med främlingar, som vi inte har något mer gemensamt med än att vi läst samma artikel. (Om ens det.) Och att artiklarna sprids och dryftas i andra forum kan ju bara vara positivt för tidningarna.

Det är däremot ett misslyckande att kommentartrådarna på tidningssajterna är så eländiga. Där behövs alla goda krafter.
Translate
Add a comment...