Profile

Cover photo
Magnus Grönbäck
26 followers|18,302 views
AboutPostsPhotosYouTube

Stream

Magnus Grönbäck

Shared publicly  - 
 
Soft
1
Add a comment...

Magnus Grönbäck

Shared publicly  - 
1
Add a comment...

Magnus Grönbäck

Shared publicly  - 
1
Add a comment...

Magnus Grönbäck

Shared publicly  - 
 
 
This GIF perfectly sums up every Mumford & Sons song
19 comments on original post
1
Add a comment...
In their circles
82 people
Have them in circles
26 people
Johan Söderlundh's profile photo
Kinetic Cubed's profile photo
rania mdgi's profile photo
Patrik Bergsten's profile photo
Андрей Хорошев's profile photo
eZcalx's profile photo
Progressbay, Inc's profile photo
Pierreified's profile photo
Business Insider's profile photo

Magnus Grönbäck

Shared publicly  - 
1
Add a comment...

Magnus Grönbäck

Shared publicly  - 
 
Så vackert.

:) 
 ·  Translate
1
Add a comment...

Magnus Grönbäck

Shared publicly  - 
 
 
EVERYONE PANIC: DIVORCE TATTOOS ARE A THING

“Tons of young divorcees are posting their #divorcetattoos on social media, publicly acknowledging their inked documentation of a failed marriage,” writes Wesley Bonner in a recentNerve piece titled “Why Are Young Women Getting #DivorceTattoos and Posting Them Online?” You can almost hear him hyperventilating into a paper bag.

Bonner recently stumbled on a Pinterest board dedicated to tattoos commemorating the trial of divorce, that is managed by +Joelle Caputa of TrashTheDress — a blog dedicated to starting life again after divorcing in your 20s — and decided that this frightening growing trend among the ladies needed to be addressed and corrected.

“Being in a heightened emotional state is really not the best time to be making life changing decisions,” he begins. “What happens after you've moved past the divorce? Your next partner will have to stare at a giant scripted text of ‘This Too Shall Pass’ on your back in bed. The bottom line is, a life moment as traditionally negative as divorce (though, sometimes positive) will have a place on you forever. You will recover from your divorce in time, but the Tumblr-esque inspirational balloon will stick around.”

When Vocativ picked up the story today, they followed the same line, ridiculing women who choose to use ink to commemorate their journey through divorce as cheesy and dramatic. “For some women, the traditional heap of mourning doesn’t cut it,” writes Emily Levy, wasting no time before reminding women of their eventual saggy fate: “At best, the tats are a dramatic, albeit personal, celebration of womanly independence. At worst, they’re an expensive patch-up job that will only look worse with age. Regardless, they’re making Kelly Clarkson proud.”

Growing up on a Pacific island, I was exposed to tattoos in a much different context than I would have been had I stayed in my native country of Peru. From a young age, my parents tried to instill in me the idea that any body modification short of piercing the ears (and even that), was something people of a certain “sort” did. I don’t know what “sort” we were, but it was made clear that we were not that “sort.” I could never get a straight answer about this “sort” business, but the takeaway was very clear: that “sort” distinguished by body modifications was something you never wanted to be.

Then we arrived at the islands and it became difficult to acknowledge that the “sort” who walked around tattooed were anything short of extraordinary. I was told that Polynesian tattoos were different than the other tattoos. Polynesian tattoos were “cultural,” my parents told me — and they were earned. The Samoan pe’a, for example, is a symbol of courage. It marks the transition from childhood into adulthood.

It was this transition that I was marking when, upon turning 18, I bent over the bench at a tattoo parlor and had a symbol inked into my back. The symbol represents Newton’s third law of motion — both a warning and a hopeful message. It was not a cultural thing. It was a personal thing. Some of us spend a long time being loners before we find our tribes. I wouldn’t find mine until the 2011 publication of  +Carl Zimmer's  _Science Ink_ and the subsequent ScienceOnline conference where I got to mingle with other people who had felt so identified in some aspect of science that they inked it into their flesh.

Tattoos have long since become a form of self-expression, less and less associated with any “sort.” Teachers have them, scientists have them, parents have them, athletes have them, doctors have them, actors have them, babysitters have them, chefs have them — the Pew Research Center estimates that 45 million Americans have at least one tattoo. Among Millenials (aged 18 to 29), that’s four in every ten with a tat. People’s stories about their tattoos vary, from those who “just knew” the moment they laid eyes on a design to those who spent years mulling over images.

For the record, no popular blogs or mainstream outlets have ever wrung their hands about the prospect of a lover having to stare at a caffeine molecule on their partner’s back or Euler’s identity on a partner’s inner thigh. No one has ever rolled their eyes at a science tattoo even after hearing that its owner got drunk at a conference before getting it. But somehow, the phrase or image used to commemorate a new beginning in a deeply emotional moment of a woman’s life is viewed as less. Science is cool, we’ve decided as a society. Emotions, however, still have a ways to go.

There is a slightly gendered message there, which may not be obvious until you reach deeper into these articles. What is the media saying to these women about their choice to modify their bodies? That she will sag and the tattoo will be unattractive for people to look at. That the next man in her life won’t like to see that she has been with anyone else (“you’re just giving yourself something to endlessly argue about throughout your next relationship,” writes Anthony Selden at +Elite Daily). The two main issues people have with women getting divorce tattoos have nothing to do with the women themselves and everything to do with people who will look at them.

The other issue is that of divorce as failure. The fairy tale motif requires a happily ever after and anything short of that is failure. “Why do these women want a reminder of something so negative?” people ask. Never mind that most of these tattoos would be right at home alongside inspirational quotes if you traded flesh for a background image of a sunset.

The idea that we should look at a marriage that didn't last as a failure and hold it close like a shameful secret reminds me of all the reasons things like TrashTheDress need to exist. The end of a marriage couples the painful death of a relationship with the logistical challenge of cleaving everything in one’s life into two. The only thing that could possibly make it worse is the isolation so many describe while using words like “strength” and “dignity.” Silence is not golden. Silence hurts.

Time heals, but sharing — whether through words or other form of self-expression — puts that time on fast forward, whereas silence slows it by a magnitude of three.

My partner got a tattoo shortly after his divorce. It has nothing to do with his divorce and yet it does — because his tattoo is an expression of who he is and his divorce is a part of that. We are the star stuff we’re made of. We are the genes in us and the society that raised us. We are our relationships, good and bad. We are our joys and our trauma. We are our inspiration and our fears.

When we walk through fire — and make no mistake, divorce, like any loss, is a furnace more life-altering than even love — what are we doing if not participating in a rite of passage? Would you tell a young Samoan who just got his pe’a that he’s being dramatic about becoming a man? Would you tell a newly-forged chemist who just defended her dissertation that she’s being dramatic about inking the chemical structure of diazepam on her collar bone? Would you tell someone who fared Cape Horn in a leaky cutter that she’s being dramatic about tattooing the latitude and longitude of where the first williwaw hit?

Who are you that you think you can tell people what events in life matter, which events are worthy of writing on flesh and which aren’t? What does someone else’s skin have to do with you, anyway? Are you worried that someone you might fall in love with might have a “Live Free” tattoo on her shoulder blade, a permanent reminder that someone else once spooned her?

Get over it.

If you can only love the woman in your arms despite what path she walked before she met you, then you don’t deserve her. If she needs to hide her pain, her loss, her previous loves from you, she will never be complete. That’s not to say that you are entitled to everything about her — her stories are hers to tell when and if she sees fit, but she should be with someone who will be for her an emotional safe place, both in the present and with regard to her past. And these things are equally true for you. 
120 comments on original post
1
Add a comment...

Magnus Grönbäck

Shared publicly  - 
1
Add a comment...

Magnus Grönbäck

Shared publicly  - 
 
 
Här kommer en sammanfattning av min diskussion med Radiotjänst om huruvida innehavet av en dator med internetuppkoppling gör en skyldig att betala TV-avgift. Postar som public för alla som önskar följa.


2013-04-03:

Okej vänner, idag fick jag besök från en herre från Radiotjänst. Dom anser att jag behöver betala TV-avgift då jag äger en dator med internetuppkoppling (jag äger alltså ingen TV). Jag påpekade att lagen (prop. 2005/06:112 s. 92) säger:

"För att bedömas som en TV-mottagare bör emellertid den tekniska utrustningen vara avsedd [med betoning på avsedd] för att ta emot TV-program även om utrustningen också kan användas för annat ändamål."

Länk: http://www.regeringen.se/content/1/c6/06/01/11/65e42afa.pdf

Min dator är inte avsedd för att ta emot TV-program. Han ignorerade dock detta och ansåg att anmäla mitt innehav. Jag avser att bestrida första faktura när den kommer. Hur tror ni det går?


2013-04-11:

Jag har idag skickat in en förfrågan för en omprövning där jag skrev följande:

"Vänliga Radiotjänst,

Den 2013-04-03 fick jag besök av en kontrollant från Radiotjänst som ansåg att jag var skyldig att betala TV-avgift. Jag ansöker härmed om omprövning av detta beslut.

Jag äger ingen TV, ingen så kallad "smartphone" och ingen surfplatta. Däremot äger jag en dator med internetuppkoppling. Ni anser att jag är skyldig till att betala TV-avgift på grund av detta.

Jag motsäger mig detta beslut då lagen (prop. 2005/06:112 s. 92) säger:

"För att bedömas som en TV-mottagare bör emellertid den tekniska utrustningen vara avsedd [med betoning på avsedd] för att ta emot TV-program även om utrustningen också kan användas för annat ändamål."

Källa: [...]

Min dator är inte avsedd för att ta emot TV-program. Således bör den inte göra mig skyldig till att betala TV-avgift.

Med vänliga hälsningar,
Christian Fredriksson"

Jag förväntar mig helt och fullt att dom ska avslå detta, vilket också är varför jag utelämnade varför deras tolkning av ordet "avsedd" är felaktig. Detta kommer jag skriva i min överklagan.


2013-04-29:

Jag har nu fått hem ett brev från Radiotjänst där dom skriver följande som "Skäl till beslutet":

"Som tv-mottagare räknas utrustning som är avsedd för att ta emot tv-sändningar, oavsett mottagningssätt.

En teknisk utrustning kan ha ett eller flera användningsområden. Begreppet "avsedd" innebär att det är tillräckligt att ett [kursivt] av dessa användningsområden är att ta emot utsändning eller vidaresändning av tv-program (prop 2005/06:112, s. 92).

Det är alltså inte den personliga avsikten med inköpet av t.ex. en dator som är avgörande för huruvida apparaten är avgiftspliktig eller inte. Det är den tekniska avsikten som menas, det vill säga om utrustningen tekniskt sett bland annat är avsedd för att ta emot sändning av tv-program, även om den kan användas till annat."

Det som jag finner intressant ovan är att om man läser prop 2005/06:112, s. 92 (länk: http://www.regeringen.se/content/1/c6/14/25/01/4bb1aaba.pdf) så nämns ingenting av det dom säger ovan.

Nästa steg är att överklaga detta beslut med en utskrift av ovanstående stycke från lagtexten samt ett utdrag från SAOB om vad ordet "avsedd" egentligen betyder.


2013-05-03:

Jag har nu skickat följande i ett brev till Radiotjänst:

"Vänliga Radiotjänst,

Den 2013-04-03 fick jag besök av en kontrollant från Radiotjänst som ansåg att jag var skyldig att betala TV-avgift. Jag har tidigare ansökt om omprövning av detta beslut (bifogat) då jag anser att detta beslut är felaktigt. Detta då prop. 2005/06:112 s. 92 (utdrag bifogat) säger:

"För att bedömas som en TV-mottagare bör emellertid den tekniska utrustningen vara avsedd för att ta emot TV-program även om utrustningen också kan användas för annat ändamål."

Denna omprövningen (kopia bifogad) avslogs med grunderna att:

"Som tv-mottagare räknas utrustning som är avsedd för att ta emot tv-sändningar, oavsett mottagningssätt.

En teknisk utrustning kan ha ett eller flera användningsområden. Begreppet ’avsedd’ innebär att det är tillräckligt att ett av dessa användningsområden är att ta emot utsändning eller vidaresändning av tv-program (prop. 2005/06:112, s. 92)."

Jag ämnar härmed att överklaga detta beslut. Detta då jag anser att eran tolkning av ordet "avsedd", där ni likställer detta ord med "kan", inte stämmer överens med exempelvis den definition som återfinns i Svenska Akademiens ordbok (utdrag bifogad).

För att vidare styrka detta hänvisar jag till prop. 2008/09:195 s. 29-31 (utdrag bifogad), under stycke "5.6 Definitionen av TV-mottagare", där följande står angivet:

"Regeringens bedömning: Den nuvarande definitionen av TV-mottagare bör kvarstå.

Utredningens förslag: En TV-mottagare definieras som en sådan teknisk utrustning som kan ta emot utsändning eller vidaresändning av TV-program.

Remissinstanserna: [...] SR, SVT, UR och RIKAB föreslår i stället att definitionen ändras till 'utrustning som kan eller är avsedd för att ta emot utsändning eller vidaresändning'.

Denna del av propositionen är ett förslag om att ändra definitionen av "TV-mottagare" för att och/eller inkludera "kan [ta emot utsändning eller vidaresändning]", men Regeringen valde att inte införa detta. Här anser jag att det tydligt framgår vad den tänkta innebörden av ordet "avsedd" är, vilket också sammanfaller med den definition som återfinns i Svenska Akademiens ordbok.

Då min dator ej är avsedd för att ta emot TV-program bör den således inte göra mig skyldig till att betala TV-avgift.

Med vänliga hälsningar,
Christian Fredriksson"


2013-05-21:

Jag har idag fått brev från Radiotjänst där dom skriver att:

"Radiotjänst i Kiruna AB har tagit emot ditt överklagande. Vi har inte ändrat vårt beslut (n.b. föga förvånande) och har därför skickat ärendet till förvaltningsrätten i Luleå."

Nu börjar det intressanta!
337 comments on original post
1
Add a comment...