I veckan har det pågått en diskussion om feminism i Piratpartiet, och här följer en lista med vad som skrivits. Det inläggen har gemensamt är att förklara varför feminism både som ord och fenomen har ett existensberättigande i dagens samhälle. Det handlar alltså inte om att "göra om PP till ett feministiskt parti", utan om att skapa en grundläggande förståelse för att det finns feminister i partiet som ser en eventuell motsättning i PPs frågeställningar och feministiska problemformuleringar som konstruerad och inte helt sann. Tvärtom kan det vara så att en konfliktyta skapats kring ordet feminism som inte bara är onödigt kontroversiell, utan också illustrerar varför det finns ett behov av att fundera i feministiska perspektiv, mellan varven. Diskussionerna i kommentarsfälten är väl värda att hänga med i också, så hämta en kopp kaffe eller två och läs ifatt.

+Anton Nordenfur skrev http://anton.nordenfur.se/patriarkatet-som-reser-sig-ur-skuldens-askor/
Det har börjat förekomma en allt vanligare tro att feminismen i Sverige är död. Att den förtjänar att vara det. Att det är en fluga som surrade upp någon gång på 1900-talet, att den gjorde sitt och dog ut. De vann kriget, och kvar står några stollar och slåss mot väderkvarnar.

+emma marie andersson skrev två inlägg http://opassande.se/2013/03/10/en-pirats-funderingar-om-feminism/ och http://opassande.se/2013/03/13/varfor-ar-sa-fa-kvinnor-med-i-piratpartiet/
Det finns inget facit: så här gör man för att locka kvinnor; så här för att locka män. Det måste finnas ett ömsesidigt intresse, tror jag, för att politik ska växa. Kanske är det värdefullt för några av er att se att sambandet mellan feministiskt synsätt kan för vissa av oss vara intimt förknippat med Piratpartiets syn på mer frihet i samhället. Inte en motsättning alls — och att alla övertalningsförsök till att se det som en motsats blir misstänkt likt det auktoritära, där någon ska vara lydig. Istället för fri.

+Marcus Schmidt berörde frågeställningen utan att använda själva ordet. http://magnihasa.blogspot.se/2013/03/overvakning-ar-overvakning.html
Som det inte vore övervakning att varje andetag, rörelse, handling, steg och val en gör hålls under noggrann uppsikt av människor som - utan att tveka - kan och kommer att vråla "hora!" så fort någonting är fel. Eller upplevs vara fel. Eller upplevs ta sig friheter som denne enligt den övervakande inte har rätt att ha.

Även +Henrik Brändén har producerat två inlägg http://henrikb2.wordpress.com/2013/03/11/jag-ar-feminist/ och http://henrikb2.wordpress.com/2013/03/17/rattvisa-mellan-konen-vad-behover-goras/ :
Varför blir det då så här? Jo, därför att det bortanför lagar och skrivna regler, och bortanför våra medvetna åsikter om hur vi vill uppföra oss, finns en lång rad föreställningar och invanda sätt att göra, som formats under den tid då alla viktiga samhällsstrukturer befolkades av män, och kvinnans plats var hemmet. Föreställningar och vanor, som vi tar så för givna att vi inte ens föreställer oss att de kan vara diskriminerande.

+Göran Widham har också skrivit ett längre inlägg (samt utlovat en uppföljning) http://fridholm.net/2013/03/13/jag-ar-feminist/
Samtal fungerar så fantastiskt dåligt om en eller flera sidor inte vill nyansera sig. Som när feministskeptiker i Piratpartiet helst vill att vi  som är feminister ska använda ett annat ord för att vara för jämställdhet, då feminist klingar så illa. Feminist klingar bara illa om man inte erkänner ordets nyanser!

edit: Här Görans uppföljande inlägg http://fridholm.net/2013/03/17/varfor-ordet-feminist/ :
Vi behöver inte mer radikala feminister som diskuterar med antifeminister. Vi behöver att fler kommer ut som moderata feminister och att de övertygar några skeptiker. Då flyttas normalen på kurvan. När ordet feminism inte längre är hotfullt, när det är normalt att kalla sig feminist, då har vi börjat komma någonstans med attitydförändringen.
Photo
Shared publiclyView activity